 |
||||
 |
 |
 |
 |
 |
 |
||||
Venom 09.06.2006 – Sweden Rock Festival, Sweden
Poster
Review (in Swedish)
1985 ryktades det att Venom skulle besöka Sverige under sin World Possession Tour. På en av de officiella turnetröjorna fanns t.o.m. "Sweden" med. Men tyvärr för oss alla Svenska fans blev det inga konserter den gången och det skulle dröja ytterligare 21 år innan svenskt landområde förärades med en konsert. Den 9 juni 2006 klockan 20.00 var det tänkt att Venom skulle börja spela, arrangörerna hade gett Venom 90 minuters speltid. Jag själv hade placerat mig längst fram vid scenen någon timme tidigare. Publiken tilltog i en strid ström och en kvart innan klockan åtta var det rejält med folk framför stora scenen. Adrenalinet rusar till i kroppen och pulsen slår mer och mer. En blick på klockan och en sista mental förberedelse innan årets konsert på svensk mark sätter igång. Sedan&.ingenting. Ingen introtape hörs och inget band syns bakom scenen och scenarbetare skakar på huvudet. Vad har hänt? Vad händer? Oron börjar sprida sig i de främre leden. Och oron känns befogad, Sweden Rock Festival har under alla år varit extremt välorganiserad och banden har alltid gått på scenen grymt punktligt. Men detta år är inget vanligt SRF-år, detta år har man ett bångstyrigt Venom på programmet. Och Venom har som det senare visar sig bestämt sig för att bara använda sig av 65 minuters speltid istället för 90 minuter. Snålt mot oss fans som väntat i två decennier och ogint mot arrangören.
Solen börjar sakta sjunka och scenen fylls med rök. En halvtimme försenad, under oupphörligt jubel glider Cronos in på estraden i sitt trasiga "Doom 3" linne och de klassiska röda nitarmbanden. En baston mullrar över fältet. Jag står fyra meter framför de gigantiska sub-basarna och vibrerar i hela kroppen, undrar för en sekund om vad som händer om någon med hjärtproblem förvillat sig till de främre raderna. Alla överlever och nu står denna mäktiga ikon bara någon meter ifrån mig. Det är dags för Venom!
Trion hissar flaggan i topp direkt med Witching Hour och plockar inte ner den förrän de kliver av scenen. Ljudnivån är vansinnigt hög, så klart. Förmodligen hörde varje homosapiens inom en radie på två mil från scenen att Venom spelade, och då inkluderar jag döva, Det svenska pajasbandet The Poodles som spelade delar av sitt gig i Rockklassikertältet parallellt med Venom beklagade sig för sin publik att man inte riktigt hördes som man ville. Kanske inte så konstigt då Venom lyckades sätta nytt festivalrekord i antal basförstärkare på scen, 42 stycken! Det tidigare rekordet hade Candlemass, som tog med sig 40 Marshallförstärkare för två år sedan. Själv upplever jag dock inte volymen som särskilt hög, vilket säkerligen har att göra med att mina på live-Venom svältfödda öron uppfattar varje ton som balsam. Ondskan har inget soundtrack, men inledningspåret låter verkligen ondsint, som ett oprovocerat gängöverfall med dödskallar på klackringen. Die Hard får alla händer att flyga i luften och innan titelspåret från debutalbumet tar sin början presenterar Cronos sina två vapenbröder. Bloodlust? Jodå. Fullmåne är det också, bandet till ära. Venom kombinerar, än idag, de mest oförsonliga dragen hos punk och metal, vilket man med tydlighet visar i de nya låtarna Antechrist, Metal Black och Burn In Hell. Den senare ackompanjerat av kvällens läckraste eldflammor. Pyrotekniken känns annars lite halvfattig. Hade man förväntat sig eld och bomber i klass med "7 Date Of Hell"-turnen eller Dynamogiget kände man sig förmodligen lite snopen. Att det fortfarande är ljust ute hjälper naturligtvis inte precis. Men, Venom live 2006 handlar mer om musiken och mindre om rekvisitan. 25 år tidigare var det tvärtom. I mitten av spelningen får vi ett medley i form av de första tre verserna av At War With Satan, Resurrection samt Countess Bathory. Den förstnämnda föregicks precis som på tidigare spelningar under året av ett tre minuters stämningsbyggande intro. Tyvärr spelade tekniken Cronos ett spratt, så när den inledande basslingan slogs an hördes ingenting. Som den mästerliga scendomptör han är snackade hans sig dock ur denna pinsamma situation med bravur.
De avslutande 20 minuterna är minst sagt makalösa. Vi får en tung, så tung version av Warhead. Extra lång dessutom. Sex och en halvminut. När de avslutande gitarrgnisslingarna från Mykvs rullar runt krossar Cronos sin bas i gammal god 80-tals tradition. Metal Black får huvuden att rulla och sedan är det dags för In League With Satan där Cronos och hans Venom levererar en energi utan dess like. Mäktig allsång från publiken gör att Cronos smickrar publiken och den avslutande uppercuten med Black Metal är självklar och enastående på en och samma gång. En kvart efter att Venom tagit över hela Sölvesborg kändes WASP:s framträdande närapå som en antiklimax. I själva verket var det Venom som headlinade Sweden Rock Festival 2006; de råkade bara inte spela sist.
Setlist
Witching Hour
Die Hard
Welcome To Hell
Bloodlust
Antechrist
The Evil One
At War With Satan
Resurrection
Countess Bathory
The Seven Gates Of Hell
Burn In Hell
Warhead
Metal Black
In Leauge With Satan
Black Metal
Videos
Pictures
